gardenlife

I dag får det helt enkelt bli en färgvitamininjektion i form av penséblomster i kulörta toner.

När vädret inte inspirerar till trägårdsarbete
och marken är både snötäckt och djupfryst
får man väl försöka hitta på något annat istället.
Frödsåderna på fönsterbrädorna är ännu inte
tillräckligt stora för att börja skola om. Då får man
ägna sig åt de "permanenta" krukväxterna en stund.
Lite ny jord, en dusch och lite beskärningkan jag bjuda på.
Skönt med de här permanenta gröningarna som för det mesta är pålitliga.
Hade tänkt börja plantera några penséer men
kom av mig när det blev "vinter" igen.
Så man får väl vackert tåla sig ännu en tid.

© Foto: Janne Gardenlife

Medan vintern envist vägrar släppa fram våren får man väl trösta sig med en pärlhyacint så länge då!

Nej.... det rör sig definitivt inte om något stort klipp på börsen vill jag bara tala om. I det här fallet handlar det om det lilla Oranieträdet som har fått sig en omgång av sekatören. Trots att det är över tio år gammalt har det inte uppnått någon storlek att tala om. Efter flera illvilliga sorkattacker och en av älgen aväten topp i unga år har det envist repat sig gång på gång. Nu börjar det faktiskt se riktigt hyfsat ut så i år hoppas vi på en skaplig skörd. Därefter är det bara att raskt ge sig av hem till syrran som jag i ett svagt ögonblick utlovat beskärningshjälp. Det är således dags att ge apan i sig en chans och svinga sig runt i deras gigantiska "Ingrid Marie trassel". 

Visst är det kul med pelargonerna för att de finns i så sanslöst många variationer när det gäller blommorna. Själv börjar jag allt mer uppskatta sorterna med brokiga blad. Särskilt spännande blir det när man har några olika sorter placerade intill varandra. Så för ovanlighetens skull plockas det minsann bort blomknoppar så att de inte ska skymma just de läckra bladen. De med vita partier verkar dock vara lite mer ljuskänsliga så det får bli en skuggigare hörna för dem. Har ni några favoritsorter när det gäller pelargoner med vackra blad?

Hög tid att få upp holkarna till "pippisarna". Jag undrar om de skulle uppskatta att bosätta sig i denna kopia av något som liknar miljonprogrammet? Bilden i sig själv är i mitt tycke riktigt läcker, men tanken bakom "konstverket" har tydligen en lite mer allvarstyngd innebörd. Läs mer på konstnärsorganisationen London Fieldworks hemsida. Fotografen heter Jenny Matthews. Mina trädgårdsbirdisar får börja klara sig själva nu efter att ha blivit matade hela vintern. De sista talgbollarna åker ut idag sen får det vara "slutgamat".
 

Nu börjar det bli trångt på fönsterbrädorna. Sticklingar och frösådder slåss om utrymmet och ändå är det bara början...mer ska det bli. Det innebär ju också att det är mer som ska vattnas allteftersom. Jag har ingen direkt bra vattenkanna trots att jag har tillgång till ett helt gäng är det ingen som har den där perfekta pipen. Det blir på något sätt alltid en skvätt vatten som vill hoppa lite längre än vad som var tänkt. Är det någon som känner igen problemet? Sökte kannor på nätet och hittade den här som kallas trästamskannan. Förvisso lite rolig men kanske inte den mest praktiska. Jag hittade den här på roliga prylar.

Den gigantiska orkidén Oncidium blommar som en galning i fönstret just nu. Bockar och tackar kära "systeryster" för den presenten. Man blir liksom glad av allt det gula... ser ut som en stor fjärilssvärm. I ett annat fönster har det lilla olivträdet formligen exploderat av en enorm mängd knoppar. Kan det vara så att olivoljan är räddad inför kommande år? Ja vi får väl se!